Stirr, enligt min mening.

Jag sitter här för att plita ner några rader... det där ordet "plita" är för min del ett stirrord. Ett ord som jag när jag ser det på skärmen rent ut sagt kan sitta och stirra på. Finns verkligen ordet i svenska språket? Men stavningprogrammet reagerar inte, så då är det väl OK. Jag tror inte att jag är ensam om jag säger att ibland stirrar jag på ett ord, eller en mening, till dess att det fullständigt tappar sin betydelse
      Här kommer ett ord till: att påta i jorden! Påta – "kan fröken Svensson tänka sig att i går råkade jag påta mig byxorna bak och fram."
      För att nu inte tala om att skärpa sig genom att ta sig i nackskinnet. Är det något speciellt med det skinnet som gör det särskilt lämpligt att ta sig i om man behöver skärpa sig?
      Jag har ju inte en medfödd skrivarbegåvning. Visst har det väl hänt under min karriär att jag kläckte en rubrik då och då, men att skriva texter har alltid legat utanför min förmåga. Det är i alla fall vad jag trott i alla år. Har ju haft färg och form som "vapen".
      Naturligtvis har jag skrivit brev då och då men det har mest med få undantag varit "väderochvindbrev". Man skriver för mänskligheten livsnödvändiga saker som att "häromdagen var det lite fuktigt, men nu skiner solen igen".
      Det är egentligen ganska otroligt vad många former av språk vi har. Tänk bara på hur olika man utrycker sig i skrift och tal. Där har jag ett problem. Tycker det kan vara en aning knepigt att i skrift formulera mig så att jag uppfattas på rätt sätt, och det är ju a och o. När man pratar har man så många andra saker att ta till. Gester, mimik och tonfall.
      En variant på språk är det som myndigheter använder sig av. Det är ofta jag inte fattar ett smack. Kanske är jag ute och cyklar, men jag tror att det är människor som egentligen inte har förmåga att formulera sig som totar ihop alla underligheter. Och kan man inte skriva, så gäller det att formulera sig så konstigt och invecklat som möjligt. Därmed får man rykte om sig att vara en djävul på att skriva. Och så får man automatiskt en klapp på axeln. Och det var väl den man var ute efter...
      Ja, tidningsspråket. Det är ju en historia för sig. Vi bodde en tid i Karlshamn. Där läste man naturligtvis den lokala tidningen. Tror den hette Karlshamns Allehanda. Bland det festligaste, om man nu får uttrycka sig så i sammanhanget, var nekrologerna som någon volontär rusade runt på bygden för att samla underlag till. Där kunde man finna guldkorn. Inte för det att jag kommer ihåg någon speciell men det kunde låta ungefär såhär: under en stor del av sitt strävsamma liv ägnade sig X åt gurkodling kombinerat med höga poster inom kommunen, vilka senare kom att rendera X ett mycket gott renommé, men kom han på grund av en intressekonflikt att på senare år sadla om och bli pastor i Pingstkyrkan.
      Nu drabbar mig i vanlig ordning en tanke. Det finns ett gammalt talesätt: en bild säger mer än tusen ord.

Låt oss då säga att 1 rad av det jag skriver här (i originalversionen) innehåller ungefär 15 ord, gånger 41 rader per sida. Det kan vi väl enas om? Jag får det till 615 ord per sida.
      Antag då att jag, i stället för att skriva brev, stoppar ner 8 bilder i ett kuvert och skickar. Det får jag till en och en halv sida skrivet brev per bild. Gånger 8. Jisses – det motsvarar ju 13 sidor vanligt brev!
      Men vänta nu! Det heter att en bild är värd mer än tusen ord. Hur mycket mer framgår inte. Låt oss vara lite generösa och stanna för att en bild är lika med 1500 ord. Det blir om jag inte räknar helt fel 2.44 sidor skrivet brev per bild! Totalt skulle jag bespara en stackars medmänniska besväret med att sitta och läsa ett brev på nästan 20 sidor med mitt dravel. Detta faktum är något jag borde ta mig en allvarlig funderare på.
För att inte göra en riktig tavla får jag väl låta omvärlden bestämma.
      Varför i herrans namn uppfattas det som något negativt att göra en riktig tavla? Tänk t ex på alla underbara tavlor som Cezanne gjorde i Provence. Var det inte snarare positivt? Jag skulle med förtjusning göra  sådana tavlor om jag kunde.
      Livet är fullt av stirrord och stirrmeningar. Problemet är att ju mer man stirrar desto mindre begriper man.

© G Enhammar 2004