Objektivt sett

Jag har märkt en liten underlighet när det gäller mitt fotograferande som jag gärna förmedlar.
När jag av ren rutin hänger kameran om halsen för att gå ut en sväng händer det ofta att jag kommer hem utan att ha tagit en enda bild – jag har helt enkelt inte sett något att plåta.
Om jag däremot säger till mig själv att nu ska jag ut och fotografera, ja då får jag mina “fyrkantiga” ögon med mig som ser på omvärlden på ett helt annat sätt.
Ett bra exempel är bilden ovan.
Utan dom där fyrkantiga ögonen, så säger jag till mig själv när jag går utmed en av kajerna här i marinan:
– Konstigt att dom inte kan röja undan det där skräpet – det ser för bedrövligt ut!
Med dom rätta ögonen, så blir skräpet plötsligt ett motiv, och efter lite bearbetning i datorn, så är bilden intressant enligt min smak.
Jag fick ihop tre bilder den dagen som jag kallar “An unknown world”.
Resten av bilderna hittar du om du klickar på "mina fotos".

Bluebell Walk, Arlington

Beatons Wood i Arlington är känd för sina blåklockor. Vi var där och fotade detta underverk av skönhet. Skogen är till största delen en bokskog som var nyutslagen med en skir grönska, och under detta en matta av blåklockor. Dom ser annorlunda ut mot svenska blåklockor –har bl a en kraftigare stjälk, och fler blommor.

Beatons Wood är bara öppen för allmänheten under den tid blåklockorna blommar. 13:e maj är det god bye till nästa år.

Du kan se fler bilder på min Flickr.

Objektivt sett

Jag har sedan jag för åtta år sedan på allvar började ägna mig åt bildskapande med hjälp av en kamera då och då stött på personer som enligt min uppfattning har en något märklig inställning till fotograferandet.
       Det var egentligen först när jag gick med i flickr. som jag mer konkret uppmärksammade fenomenet. Jag kunde under vissa personers bilder läsa: ingen beskärning, ingen efterbehandling, bilden direkt ur kameran.
       Jag tyckte detta var så avigt, så jag mailade en av dom, och frågade varför hon skrev så under alla sina bilder. Hon svarade att det ju inte var någon större konst att göra en bild vacker om man fuskade med ett bildbehandlingsprogram. Konsten var att göra det direkt i kameran. Jag önskade henne lycka till, och återgick till verkligheten...
       Dagens kameror har sina begränsningar, och det hjälper inte hur avancerade dom än är. Det kameran ser, och det mina ögon ser är två helt olika saker. För mig är det som kommer ur kameran en skiss som jag vill jobba vidare med för att kunna förmedla den feeling som jag hade inför motivet.
       Varför ska man t ex acceptera en horisontlinje som ser ut som en liggande gravid kvinnas mage? Eller hus som lutar inåt så att dom nästan möts? Ju mer vidvinkel man använder, desto större blir effekten (gå till min flickr,  leta upp bild 189, klicka på den, och klicka sedan på all sizes som du hittar ovanför bilden, så får du se ett bra exempel). Om man inte fick lov att ändra sådant... ja då hade jag kastat kameran, rusat till första bästa optiker, fallit på knä, och med knäppta händer bett honom att  korrigera min syn så fort som möjligt... 

        Däremot säger jag helt stopp när det gäller vissa medias förvanskande av händelseförlopp genom att t ex kopiera in bilder av personer i en situation dom aldrig befunnit sig i, och annat ofog.

        Fram för konstnärlig frihet, och bort med slaveriet under kameran!