Att flanera.

Hemingway var helt övertygad, för att inte säga övertygande, när han sa ungefär på följande sätt:
      – Folk som springer, springer ifrån livet. Folk som går, går livet tillmötes.
      Jag är personligen en varm anhängare av ovanstående tes. Jag flanerar. Springa får andra göra. Hur gör man då när man flanerar?
      En korrekt utförd flanering består av flera delmoment, varav ett av dom viktigaste är att man inte går. Går gör man till tandläkaren, systemet, posten, fram, och dylikt. Det är också vanligt att gå för långt. Ett uttryck som förekommer är så dumt att jag endast med yttersta tveksamhet tar med det här: att gå till fots. Jag har svårt att se behovet för den formuleringen.
      När man flanerar skall man spankulera. Rent fysiskt sett betyder det att man släntrar. Hela tiden öppen för alternativ istället för att ha ett bestämt mål för ögonen. Det där med att ta sig från punkt A till punkt B är definitivt ingenting för den som ämnar flanera. Oss emellan har jag under hela mitt liv aldrig hittat dom där punkterna någonstans i naturen. Undrar om dom finns överhuvud taget? Hur ser dom ut? Jag har på senare år blivit tveksam, för att inte säga mycket tveksam.
      Under strosandet gäller det att få syn på saker och ting som är värda att notera. Det kan vara såväl vackra ting som underligheter. Att komma hem utan att ha upplevt någondera anses som en misslyckad flanering – en s.k. felflanering.
      En mycket viktig del av flanerandet är funderandet. Att hela tiden ha en dialog med sig själv löpande. (Dialoger bör till skillnad från flaneringar vara löpande).
      Jag funderar mycket när jag vankar omkring om dagarna. Det kan vara tankar om livet eller en textidé som pockar på uppmärksamhet. Pratar med förtjusning högt med mig själv eftersom jag märkt att tankarna blir mer strukturerade på så vis. Prova själv får du se. När jag knallar omkring och pratar högt, använder jag den teknik jag skrev om i "Pratkvarnar". Om du inte läst den, kan jag tala om att det går ut på att använda hands-free setet till mobilen. Då kan ingen veta att du pratar högt med dig själv. Alla tror att du har telefon. Genialt.
      Det finns ett gammalt villaområde här i närheten, som är otroligt flaneringsvänligt. Nästan alla hus har namn förevigade på ambitiösa keramikplattor ute vid brevlådan. Ett heter "Le chant des Dauphins". Det är ju poetiskt.
      Häromdagen tittade jag in i en trädgård, som verkligen var hemmadesignad. Blickfånget utgjordes av en triumfbågeliknande anordning. I valvet står en kissande kerub (vad annars?). På triumfbågens överdel en något trasig duva plus en ystert lekande kattunge i blank keramik. Nästan så att man får tårar i ögonen när man bibringas en sådan skönhetsupplevelse.
      På en smal tomt ligger ett extremt smalt litet hus. Inomhus kan det garanterat inte finnas några lådor att dra ut. Det skulle aldrig gå.
      När man så känner att man flanerat färdigt bland husen, kan man knalla ner till havet och stå och titta på en kundvagn som någon begåvad yngling släpat ner och ställt en bit ut i vattnet. Sådant är ett tecken på en mycket ovanlig humor...
      På pirarna som går ut i vattnet står det folk och fiskar. Jag har aldrig sett någon få en fisk. Man säger att all fisk försvunnit på grund av nersmutsningen av vattnet. Det kan jag inte uttala mig om, men en sak som jag lagt märke till är att måsarna har börjat ta fiskar ur dammen i parken. Tre stycken som jag sett hittills. I dammen finns det också sköldpaddor. Parkvakten berättade att det är folk som tröttnat på att ha dom hemma. Då är det enklast att slänga dom i dammen...
      Nåmen, undrar du en aning intresserad. När bör detta flanerande gå av stapeln egentligen? Det finns ett flanerande som är ett absolut måste, och det är det som startar klockan 0800 på morgonen. Det är det s.k. urflanerandet. Dagens övriga strövtåg är bara billiga efterapningar, men behöver nödvändigtvis inte vara sämre för det.
      Hur länge skall då denna syssla försiggå för att få kallas flanering? Om jag skall vara helt ärlig, anser jag 30 minuter vara ett minimum. Någon övre gräns känner jag inte till. Personligen tycker jag att MFL (morgonflaneringen) bör hålla sig till en timma ungefär.
      Jag är fullt på det klara med att jag utsätter mig för risken att någon undrar varför jag inte helt simpelt säger promenera i stället. Nej, se det fungerar inte alls! En promenad tar man enbart för att få frisk luft. Man kan dessutom promenera i vagn eller till häst. Detta visar med all önskvärd tydlighet hur viktigt det är att välja rätt ord i alla sammanhang.
      Efter att ha läst så här långt, har du naturligtvis en fråga, som pockar på ett svar:
      – Det där med att gå till tandläkaren och posten, som du talade om i början inverkar det inte menligt på själva flanerandet?
      Mitt svar blir kort och gott:
      – I allra högsta grad!

© G Enhammar 2005